#4chang3.se

Det var en vacker dag. Solen sken. Ute. Där jag befann mig var det enda som sken datorskärmen. Badandes i det blekblå skenet förkovrade jag mig i stop motion-filmer på internet. Man uppskattar stop motion inte bara för den visuella skönhet det, om rätt gjort, kan erbjuda. Utan även för att man hela tiden har i åtanke vilket enormt arbete som ligger bakom. Alla tusen bilder tagna, planeringen, timmarna, veckorna, månaderna eller i vissa fall åren, av jobb. Samt idén. Själva tanken bakom filmen skänker njutning. Och man frågar sig: hur fick de idén, var kom den ifrån? Och hur orkade de genomföra den? Ta till exempel PES 20 sekunder långa film ”Moth”:

Ett skrivbord. På bordet en lampa, en pappersklämma, tejp. Pappersklämman flyger upp och stressar omkring i lampljuset. Som malar gör. Ända tills tejpen, precis efter den kväkt lite, skickar iväg sin långa (tejp)tunga och äter upp malen. Precis som grodor gör. Fantasi.

Jag får för mig att stop motion är på g. Martin Steinberg dementerar.

-          Nej, inte som jag märkt. Det är varken större eller mindre nu än tidigare.

All ära åt Martin Steinberg. Men nöjer jag mig med hans svar? Absolut inte. Jag behöver ett tyngre namn. Och vänder mig till Johannes Nyholm.

-          Det är omöjligt att säga om det är hett eller inte. Det svänger ständigt. Det beror på vem du frågar. Jag själv är trött på animering just nu.

Valborg kommer. Solen skiner, grillarna grillar, musiken dundrar. På en fest skriker en snubbe i mitt öra att det inte är stop motion som ensam är på frammarsch utan all typ av filmkonst. I och med teknikens ökade tillgänglighet har fler, ja nästan alla, möjlighet att göra film idag. Allt man behöver är en digitalkamera. För inspelning. Och en dator. För klippning. Och vem har inte det idag? Förutom möjligen Ines Uusman.

Självklart är det så. Tillgänglighet är ordet för vår tid. Man kan nå vem man vill, var man vill, när man vill. Nästan hur man vill: posta, faxa, maila, ringa (fast telefon, mobiltelefon, satelittelefon, internettelefon, telefonkiosk), smsa, facebooka, twittra. De två senare innebär även att man kan läsa allt om en andra, utan att behöva nå dem. Folk är alltså tillgängliga till och med när de inte är tillgängliga. Även själva tekniken i sig, alltså prylarna, är i ständig förändring. De blir billigare, enklare, mindre. Mer tillgängliga helt enkelt. Fler och fler kan använda sig av dem. Och gör det. Datorer och mobiler. Kameror och mp3-spelare. Som sagt, vem har dem inte? Filmkonsten är alltså något som alla idag, om de önskar, kan ägna sig åt. Och många gör det. Internet, med tjänster som Youtube, gör dessutom att man enkelt kan dela med sig av det man skapat. Inte bara tekniken utan också vad man gör med den är mer tillgängligt. (varje minut laddas tio timmar filmmaterial upp på youtube.com)

Människor har i alla tider lagt tid, massor med tid, på värdelösa saker. Vi har alltid jonglerat med katter, studsat mynt i små glas, snurrat pennor mellan fingrarna, kastat macka. Kort och gott slängt bort vårt korta liv på onödiga och tidsödande aktiviteter. Skillnaden idag är att kattjongleringen och myntperverseriet inte tar plats i det fördolda. Vi kan alla ta del av det. Vissa argumenterar här att tidsfördriv av den här typen tack vare lättillgängligheten inte har samma grad av värdelöshet idag, nu kan ju andra ta del av det man åstadkommer. Det är inte sant.

Streamat live rakt in i vårt vardagsrum kan vi se en ung man kasta bort sitt liv. En annan gör omöjliga mål på ett foosball-bord. En tredje slänger tio mynt, samtidigt, på ett bord så att de studsar varsin gång och sen landar i varsin kopp. En fjärde snurrar pennor runt sina fingrar så att det inte liknar någonting annat. En femte spelar mario-bros låten på elgitarr. En sjätte fångar ägg i munnen som kastas från femtio meters håll. Värdelösa grejor. Och klippen är inte osedda. 5 miljoner visningar. 600 000 visningar. 899 000 visningar. Ute skiner solen, men massa människor sitter där hemma och häpnas över de rent visuella trixen. Men inte bara det, de imponeras också över all tid galningen i fråga lagt på äggkastandet, kattjonglerandet eller gummisnoddsskjutandet. De tänker på timmarna, veckorna, månaderna av träning, övning, förberedelser. Och de tänker på idén bakom. Var kom den ifrån? Och hur fan orkade han genomföra den? Idioter. De kastar ju bort sina liv.