”Allt som är fast förflyktigas” (Karl Marx) Förändring är en naturlag. Vi försöker kontrollera den, vi längtar efter den, men samtidigt är förändringen grunden till det som skrämmer oss mest.
Mänsklighetens och vetenskapens beundrare brukar staka ut framtiden som en rak väg av mänskliga uppfinningar som tar oss in i nya eror av storhet. I slutet finns bilden av det perfekta, det besvärsfria och okomplicerade. En värld där gamla hederliga ideal smälter samman med tekniska landvinningar till ett felfritt paradis. Som skrämmer minst lika mycket som vilken apokalyptisk mardrömsföreställning som helst.
En Stepfordfrurobot har inget behov av förändring. Ingen ångest som triggar henne till revolt och vilken mänsklig person får inte vämjeliga känslor vid blotta tanken? Vi måste ha förändring, med ångest och allt, explosion och otämjda känslor. Det måste få ett slut! Och en ny början. Vote for change.
Förändringens tid är inne – för det har den alltid varit. Frågan är om vi faktiskt står inför så stora förändringar just nu att våra villkor för alltid kommer att ändras. Kommer ekosystemet att kollapsa? Finanskrisen att leda till nya världsordningar? Står Väst och Öst på randen till ett nytt världskrig? Har det redan börjat?
Inget av ovanstående har vi försökt greppa i den har tidningen. Vi uppfattar att frågorna går långt över mänsklighetens samlade huvuden och att annan media gör sitt bästa för att följa processerna. Istället har vi intresserat oss för människors ständiga upptagenhet av förändring. På ett personligt plan är det tillräckligt och nog med ens egen förändring som på ett nästan omöjligt sätt tvingas förhålla sig till en yttre tillvaro som aldrig säkert går att förutsäga.
Så- vad säger ni? Tyck och säg.
//e
